OLIVIA NORDANÅKER

Först och främst, det är grymt. Ja eller det beror hur man är som person. Man kan inte komma hit och tro att någon annan gör din situation. Man bestämmer hur bra det är här helt enkelt. Vad och hur man gör. Det är inte svårt att komma in, tror jag. Jag hade inga förhoppningar när jag sökte. Det var mer som en rolig grej. Men visst var det varmt om hjärtat om jag hade kommit in. Det var ju lite andra problem som man kan ha, om man får med skolpengar och så där. Själv betalar min kommun i Sverige skolan men jag/familjen betalar värdfamiljen. Jag hade runt 235 p. Det är inte så högt men inte dåligt heller. De letar efter självständighet och självstudier istället. Det har inget med hur höga poäng du har och så vidare. Men visst är det ett +. Först och främst kommer alla som bor redan i London in och sist de som söker efter värdfamilj. Men det är en väldigt liten skola, så jag sätter att nästan alla kommer in som söker. Jag var ju själv förvånad när jag kom in för jag trodde det inte fanns några värdfamiljer men jodå! Jag var den enda. I ettan då. Då är ju den vanligaste frågan, som jag får nästan varje dag faktiskt. Varför just ettan? Jag gjorde själv sökningar och min bästis har alltid bott utomlands, det har lockat min otrologt mycket när jag varit med henne i skolan och sådär. Jag tänkte först på Kenya, Afrika. Men avstod. Varför vet jag inte riktigt. Känns bara så himla långt ifrån. Jag tänkte, jag ska göra något väldigt annerlunda, jag orkar inte gå på samma gymnasium som alla andra, hit och dit. Jag ska börja om. Helt nytt. Helt nytt liv. Då är det lika bra att börja direkt. Ja men sa dina föräldrar ja till detta? Mina föräldrar stöttade min 100%. De är så sjukt stolta att jag kunde göra det här. Jag är faktiskt förvånad själv. Mina föräldrar skulle aldrig, aldrig släppa iväg mig utan planering eller struktur. De är väldigt överbeskyddande, eller det kanske man inte ska säga men de bryr sig vädligt mycket. Speciellt skolan. Vi åkte och tittade på skolan, och kollade läget men lärare och så. Min pappa föll direkt. Och jag. Och mamma. Det var som en familj. Vi åkte glatt till Sverige igen. Väntade. Väntade. Skolan ligger nu i Richmond, som är övrigt en jättefin stad. Den ligger 40 minuter från Oxford Street. Tror jag? Har inte riktigt tiden i kroppen men det ligger inte så jättelågt ifrån. The American University ligger Svenska skolan i. Det är en jättefin skola! Ser ut osm en kyrka. Med den stora kyrkodörren på morgonen typ. Jag har faktiskt ingen aning hur det är att gå på ett svenskt gymnasium i Sverige men det är nog som 9.an, kanske lite bättre. Klart, vi har mycket i skolan. Det går i vågor. Ibland jobbar man som en ko och andra dagar har man sjukt lungt. Vilket är i alla skolor? Skulle jag tro. Värdfamilj. Ja, vart ska jag börja? Min värdfamilj är bra. Jag har dubbelsäng, två värdsyskon och en skön mamma . Maten är väl ingen höjdare men det funkar. Alla som är hos mig, går alltid och säger senare att jag borde trivas grymt bra. Så jag ska inte klaga. Det är fritt internet, som kan bara lite krångligt men jag får laga det hela tiden. Jag hade ju dock inte klarat att vara hemifrån, utan mina föräldrar, utan Skype. Skype. Alltid. Varje/varannan dag. Jag är nog ganska extreme, pratar alltid om mina dagar. Man uppskattar sina föräldrar något så fruktansvärt mer när man inte är med dem varje dag, som frågar ut en. Och säger, har ud gjort läxan. Man saknar dem jättemycket, eller är jag konstig? Nej. Man får en helt annan relation som jag aldrig har haft tidigare. Därför, saknar man dem ännu mer när man är borta. Åh, nu fick jag sån hemlängtan. Sitt rum. Voven. Maten. Tv.n. Allt. Bara gå runt i världens fulaste tröja och ett par shorts och slänga sig på soffan. Det är klart att det händer saker här som inte alla där hemma i Sverige får veta. No effence men det går inte förklara situationen som jag är i. Jag har byggt upp ett helt annat liv nu. Ett bättre? Mja. Det går inte och jämföra. Jag har vuxit som person till 2 år äldre helt plötsigt. Det är fortfarande samma gamla omogna bajs-åldern Olivia. Bara mer sjäkvständig och vet mer vad som faktiskt finns i världen. Inte samma gamla vanliga hängställe på Ica. Det funkar inte längre. Om alla kunde ha samma tur och chans skulle jag be alla göra det jag gör här. Jag tycker alla borde få denna experience och bo själv och faktiskt klara sig själv. Jag kan säga att jag inte hade en aning om hur dyrt mat är! Men det är viktigt. Så, vad ska man göra. Nej jag har det så überbra. Ni skulle bara veta. Okej Cheesy one där men iallfall jag trivs grymt bra!